20 februari 2012

Melankoli

Tänk vad konstigt man fungerar, hur konstigt hjärnan och hjärtat fungerar. Ena stunden är man på ett ställe i tanken för att i nästa tanke ha färdats med ljusets hastighet till någon annan tanke som är så avlägsen från den första tanken. Från upprymd till att känna sig full av grubblerier som man i alla fall inte få någon rätsida på. Varför lägga tid på att fundera över saker som i alla fall bar snurrar runt som en virvelvind?

Om man slår upp ordet melankoli i SAOL så definieras det som "svårmod,tungsinthet". Om jag själv får välja så är inte melankoli så smalt och rakt som definitionen vill hävda. Jag säger inte att jag är rätt person att definiera termen men för mig är melankoli så enormt mycket mer, den fyller så otroligt många olika nyanser och paralleller att det blir svårt att samla i en definition.

Jag tror att alla människor är lite melankoliska, hur kan man bli annat när världen ser ut och fungerar som den gör? Med alla saker man som människa ska klara av, hantera och uppleva. Jag brukar kalla min melankoli för min min gråskala som aldrig planar ut men bleknar bakom ett underbart regn av lyckorus, vardagens nötande och den kolsvarta hopplösheten som kommer ibland. Alla har sin skala.

Min gråskala tycker om att skriva. När gråskalan tar över griper den oftast tag i händerna och ut ur händerna börjar bokstäver rinna. De rinner ner på papperet eller skärmen utan att jag reflekterar över vad händerna skriver, det är som att de skriver av sig själv, som att gråskalan är levande som uttrycker sig i osammanhängande resonemang och konstiga texter som när jag läser de efteråt gör att jag förstår precis hur jag i den stunden kände mig eller tänkte, det är som logik utan logik.

Gråskalan, Den lever i mig men bara ibland.
Bara när tanken sviktar behöver den komma fram och få mig på rätt spår.
Om jag inte får gå in i min gråa bubbla förstår jag inte vad jag tänker. Tankar och känslor blir som stumma och det enda som hjälper är min bubbla med skalan som talar om för mig vad som händer. Utan gråskalan skulle jag inte fungera, jag får anta att det är lite läskigt...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar